Ja ungefär så är det att leva med en som slutar röka! Jag är en BITCH. Jag hatar mig själv för det. Men jag måste försöka tänka att det är för mitt eget bästa. 

Eric är jätte förstående vilket är bra, han är inte så där som många kan vara att typ "äh det här kommer du aldrig klara det är lika bra att du köper ett paket cigg så du slipper vara sur".

Istället är han peppad som jag å säger varje dag flera ggr att jag är sååå duktig å han älskar mig så mycket :)

Jag behöver lixom allt stöd jag kan få. Och jag gör detta på mitt eget sätt.

Anledningen till att jag sluta röka var att jag hamna på sjukhus. (inget med rökningen å göra för att jag hamna där).

Jag glömde mina cigg hemma! haha.. å då sa jag åt Eric att kasta dom när jag ändå inte kunde röka just dom dagarna när jag var där. Kunde kunde jag väl men jag ville helt enkelt inte. 

Min farmor har KOL och hennes pappa DOG (!) i lungcancer pga rökning. Så jag har ju alla sånna faktorer eller vad man säger emot mig.  Men i alla fall så den 15 januari tog jag den sista ciggaretten. Och jag ska vara helt ärlig det har vart riktigt jobbigt vissa dagar, alltså RIKTIGT jobbigt. Jag har pratat med en massa människor som har slutat röka å vissa säger att det har vart lätt som en plätt å vissa säger att det har gått jätte bra.

Jag har i alla fall gjort som så här att när jag har blivit röksugen så har jag ätit nått jag har blivit sugen på. Bryr mig inte så mycket nu om min vikt å allt det man ska tänka åså utan jag kör mitt eget. 19 dagar idag å jag är så jävla stolt över mig själv! 

Haha nu har jag fan skrivit en hel jävla novell om min rökning.. Haha jaja ni behöver ju som sagt inte läsa men det är väldigt skönt att skriva av sig :)

Puss å Kram!